SamanthaK

Godmorgon!

Jag och Eliaz har precis vaknat. Vilka 7-sovare vi är, höhö. Vi sitter faktiskt och äter frukost nu. 
Jag sitter och ska lägga in kläder på tradera som jag ska sälja. Har så sjukt mycket kläder som man fått som man inte vill ha, och kläder Eliaz har växt ifrån osv. Varför spara på allt, lika bra att sälja det till någon som har bättre användning för det. Tycker jag.. 

Jag skriver mer sen, får ta Eliaz här.

PUSS

Söndag!

Hejhej bloggen!

Jag har fortfarande igång en frågestund så ni får jättegärna st'älla frågor till mig, om jag inte har tillräckligt mycket frågor så skjuter jag upp frågestunden och svarar när jag tycker det är lagom med frågor. Jag är otroligt trött idag, fruktansvärt. Går som en zombie, och är totalt orkeslös. Hur kan man vara så trött som jag är alltid, mina flräldrar har alltid sagt att jag föddes trött, så trött är jag alltid. Sjukt egentligen, men.. Om man tänker efter är det inte så konstigt. Jag rasar totalt i vikt trots att jag äter som jag alltid har gjort, vilket innefattar att jag är stor i maten, jag älskar mat. När jag blev gravid med Eliaz vägde jag 60kg, gick upp till 74kg och nu väger jag endast 53kg. Det är sjukt, och de tog inte ens en månad för mig att gå ner 21kg.. Det är dock lite mer än två år sen nu, men jag gör allt för att gå upp i vikt men ingenting händer, vet inte mer vad jag ska göra. Jag får lätt blåmärken också, det räcker folk tittar på mig så är jag ett enda stort blåmärke. Kanske har de med någonting att göra, inte vet jag. Varje gång man ringer vc för att man vill kolla upp det så säger dem, ring om 4 veckor då har vi tid. Hur sjukt? Vi säger att de är cancer, tänk så skulle det vara det så säger de åt mig att jag ska ringa tillbaka om 4 veckor? 4 veckor är en lång tid, jag hade säkerligen hunnit med en del på 4 veckor om de visste det var cancer.. en jag ger mig inte, jag ska kolla upp det. Det är inte okej att man är ständigt trött och bara rasar i vikt. Det är inte rättvist mot mig själv och verkligen inte för Eliaz. 

 

Nu ska jag bygga med lera tillsammans med Eliaz, tänkte jag. Det kan vara roligt. Ikväll ska vi bara mysa och titta film han och jag.. Jag kommer nog skriva mer ikväll, men just nu ska jag lägga all min ork på Eliaz. <3

G'night

God kväll alla fina!

Nu har jag precis lagt mig i sängen, är så sjukt trött. Man märker verkligen att jag inte är riktigt van att jobba på detta viset. Har jobbat på sjukhuset sen i torsdags, och det är verkligen mycket spring om man jämför med hemtjänsten. Men jag absolut älskar det, sjukhuset alltså. Det är verkligen vad jag vill jobba med, riktigt kul! Har ju suttit i skolan nu i ett och ett halvt år, och det märks kan jag säga. Jobbat på helger och så, men det är inte alls samma sak.. Nu är det på riktigt, tjänar riktigt med pengar så jag kan köpa precis vad jag vill åt mig och min fina påg. Eliaz förtjänar verkligen allt här i världen. 

Ja btw, jag fick en kommentar dock på min gamla blogg, där personen frågade om jag inte kunde förklara hur det är att vara mamma och om jag trivs med det osv. Jag ÄLSKAR att vara mamma, det är verkligen de bästa beslut jag tagit i hela mitt liv. Att jag var ung gjorde mig ingenting absolut inte. Jag har klarat det riktigt bra ändå, får alltid fina kommentarer på instagram, facebook, bloggen osv att folk ser upp till mig och att de vill bli som jag när de blir föräldrar och jag älskar att höra det. Man blir så glad. Det är liksom en självklarhet för mig att man gör allt för sitt barn, att man sätter sitt barns behov framför sina egna, att man ge allt man kan och kämpar för sitt barn? Men tydligen är det inte självklart för alla, jag förstår inte det? Hur kan man skaffa barn om man inte är berädd att ge allt, och kämpa med hela sitt liv för att barnet ska ha det bra, då är det fan inte meningen att man ska skaffa barn heller. Hur kan man bara ens tänka tanken att nej men jag skaffar ett barn men lämnar ungen till mina föräldrar alltid för jag vill ju fortfarande ut och festa.. Men jag vill ha ett barn!? Nej, allvarligt, usch! 

Men hur är det egentligen att vara förälder? Ja, det är inte lätt. Verkligen inte, man får ge upp en hel del. Absolut värt det, tycker jag. Man förlorar mycket vänner när man väljer att skafa barn i tidig ålder, det blir sena nätter, man sover aldrig som man brukar igen.. Det har sina upp och ner gångar. Men det är så värt det alltså, all kärlek man får lov att ge, och det bästa av allt all kärlek man får tillbaka, den är obeskrivlig. Jag och min son har en väldigt fin relation till varandra tycker jag. Då det alltid är jag som tagit ansvar för mitt barn så har det blivit så, det är liksom alltid mamma som gäller för Eliaz, han säger ofta ' mamma är bäst ', ' min mamma ' osv. Han är så fin. 
Jag tycker det är jättejobbigt när min son sover borta tillexempel hos sin farmor och farfar, eller mormor och morfar för jag litar inte på någon annan när det gäller min son. Är så rädd att det ska hända någonting när jag inte har honom hos mig. Det slår aldrig fel! Jag saknar honom extremt mycket när man inte har honom hos sig när man jobbar mycket, och så. Det är hemskt! Vill alltid ha honom hos mig. Nu sover har inte borta allt för ofta, som jag kanske fick det att låta. Det gör han inte.. Men när han gör det så är det jättejobbigt. Men sen när man kommer och hämtar honom så är det alltid extra mysigt, då han alltid ska pussas och kramas. Han säger alltid, ' Puss mamma, älskar dig'.  

Ja gud ja. Denna underbara känsla.. 
Kan skriva mer om detta en annan gång, har lite svårt att skriva ner alltid nu då jag är svintrött efter jobb och Eliaz ligger brer ut sig över hela sängen!
PUSS

 

Frågestund!

En läsare frågade om jag inte kunde ha en frågestund, och absolut kan vi lösa det! 
FRÅGA PÅ, svarar imorgon någon gång!

Januari 2014!

Hejhej!

Jag har bytat bloggportal, för att jag kan verkligen inte med nattstad.. Även fast de har blivit bättre än förut. Men jag kan verkligen inte med dem. Det känns inte riktigt som ens blogg kan bli 'stor' när man bloggar där. Inte för att jag satsar på att min blogg ska bli stor, men det hade ju inte varit fel. 

Iallafall, jag heter Samantha och är 22år.. Jag har en son som heter Eliaz som är 2 och ett halvt. Bor i Klippan och jobbar på sjukhuset i Ängelholm. 
Jag vet inte riktigt vad jag mer ska skriva om faktiskt, kommer inte direkt på något nu. Jag hoppas att jag kommer trivas här, riktigt mycket. Det känns inte riktigt som jag orkar byta bloggportal mera. Har fan bloggat överallt, hahah! Men nu är jag här för att stanna, förhoppningsvis! ;) 

Ni får gärna fråga och kommentera, för jag kommer inte på mer att blogga om just nu.

KRAM